För dem som försöker bli gravid, är gravid eller har barn >> Artiklar

En hyllning till ensamstående föräldrar

Kära alla ensamstående föräldrar. Hur gör du det? Jag böjer i bukten för dig. Jag överlever säkerligen en helg ensam med barnen. Du gör det hela tiden. Jag är från beundran. espekt!

Våra barn är tyvärr inte den typ av barn som kan ligga stilla i sängen och spela eller titta på film medan vi vuxna kan ligga och ta oss ytterligare en timme.

 Jag simmar in i badrummet och stänger dörren bakom mig. Slår på duschen och ställer mig under varmt vatten.

"Mamma? Var är din bil till banan?"

Fyra-årig river duschdraperi åt sidan så jag krypa och välta hyllan med tvål och rakhyvlar.

"Jag vet inte. Mom duschar nu. Jag kan hjälpa dig när jag är klar", säger jag och sliter i duschdraperi.

"Och stäng dörren efter dig!" Jag gråter precis i vad de små fötterna snubblar in i korridoren. Utan att stänga dörren.



- Jag dricker sällan mig själv

Vad är en bra mamma?

Kära tre år gammal

Dora slits upp sex gånger tills jag slutar duschen. Frågor om dockan vagnen är, om det är choklad spridning till frukost idag, där katten är och hur många år jag är sådana frågor som absolut inte kan vänta i fem minuter. Och varje gång de glömmer att stänga dörren igen så fryser rummet.



Under frukosten jag hitta rätt ordning för att barn som ändrar sig minst fem gånger innan de är nöjda, smörjer och delar smörgåsar ordentligt (fyra år gamla vill ha det kluvna diagonalt, tre år fyra ) eller i mjölk, torrmjölk, och inte heller i mer mjölk, blåser på fingrarna pressas finner gips, jagar katten från bordet, stoppa ett argument om vem som har den största tesked, torkar rødbetsaft ut ur ögat av en hylskrikende ung och skalla två apelsiner som de inte skulle ha ändå.Jag kan inte äta ens innan barnen är färdiga och har lämnat bordet.

Puh!



Jag spenderar en hel timme att rensa bordet eftersom jag är avbruten av någon som sitter på golvet och behöver hjälptorka och någon fast i klättringsramen och behöver hjälp att komma ner. Dessutom måste jag ta itu med ett annat argument, den här gången om hur gammal de är. (ej, låt oss gå med lillasyster, du är tre år, inte två. Oroa dig inte vad Lillemann säger) ett finger, torka upp nageln efter katten, vrid ner volymen på det rosa tangentbordet och torka innehållet i en full pott som rullat. Jag behöver inte ens gå in i hur tandpetare och dressing utvecklas, men jag kan säga så mycket att det tog några timmar och att de innehöll både mobbning, skämt, grinning, sugning, mutor och hot.

Fasta inte fast nu!

Slutligen dörrarna

Slutligen sitter vi i bilen alla tre, på väg till biblioteket. Lillesuppa somnar en minut innan vi är på farten. Hon är väldigt arg när jag vaknar henne, och jag måste bära henne in i hällregnet. Inuti hittar vi några böcker, vi trivs bra i hula och läser.

fter två sidor, Mustasch på Do.

"Vill du bara vänta här?" Jag frågar Lillemann. Men nej, det vill han inte.

lla tre, ut i korridoren, genom kaféet poppar de upp och kastar in på badrummet.

Tillbaka i hula. fter två nya sidor måste Lillemann kissa. Ut igen, alla tre. In i do.

Tillbaka i hula.

"Jag måste bli galen!" Tillbaka till gör. ytt gräl när Lillesnuppa stänger av ljuset flera gånger, och jag slår det igen så många gånger medan Lillemann sitter på golvet. Lillemann hotar äntligen att han inte kommer bli hennes storebror längre om hon stannar så.

Lillasyster blir mycket upphetsad och börjar skratta. Jag tröstar med en hand medan du torkar torrt och tvätta händer med den andra handen.

Vi kommer tillbaka i bilen med en ny hög med böcker. arnen argumenterar vem som ska bära nätet med böckerna hela vägen till bilen. Jag låtsas att de inte är mina barn.

Vi går till Gjøvik och köpcentret. Vi går på Toysus och byter en defekt cykelhjälm. ilturen tar lite en halvtimme, och båda barnen somnar i tio minuter innan vi är på vägen.

Det finns inga parkeringsplatser på parkeringsplatsen, så vi måste stå på taket längst bort från ytterdörren. Det regnar och jag måste ta med båda barnen. 16 kilo på en höft och 11 på den andra.

Vi kommer att byta hjälm men barnen kommer att glina när de äntligen inser att vi inte kommer köpa något.

Lillemann gör någonting han inte har gjort om två år. Han låg ner utanför affären och ropade. Pinsamt. Jag bär 16 kilo ut ur bilen medan jag lämnar treåringen efter mig.

"Du lovar att vi ska köpa is," skriker Lillemann på väg genom regnet mot bilen.

"Ja, men jag köper inte glass när du håller på så", svarar jag och vet hur hungrig jag verkligen är.Det börjar bli länge sedan frukost.

Och plötsligt kommer lillasyster att jag lovade dem glass.

"Men

Jag vill ha is! Jag tycker inte om det" skriker hon när regnet skiner ner i ansiktet. Det är omöjligt att se vad som är tårar och vad är regn. Jag trycker dem båda in i bilen, de stramar och skickar en dålig tanke till mannen som sitter i solen i Tromsø och trivs på jobbet.

Då måste vi agera. Vi brukar bruka att handla varje måndag. Men den här veckan hade jag varit sjuk och mannen hade jobbat så mycket att vi inte hade tid för det.

Jag försöker övertala barnen att vänta i bilen medan jag går in i butiken, men det är inte en fråga.

arnen argumenterar vem som borde sitta i kundvagnen och vem ska sitta i sätet. Slaget sträcker sig i hela affären.

Ta korgen, jag!

Så vi måste gå till uropris och agera på lördag. För det är bara där de har så långa, riktiga gelings som barnen älskar. Ingen lördag utan ormar.

Jag försöker igen att få barnen att vänta i bilen, men jag kan bara glömma det.

ågon har alltid det här!

Hade mannen varit hemma nu, jag hade gått hem med barnen och tog ensam shoppingturen. Jag börjar plötsligt tänka på de som aldrig har ett hem som kan ta hand om barnen så att de kan handla på egen hand.

De som känner så här varje dag, varje helg. Vem har inte någon som kan stå upp med barnen på morgonen, så ibland sover de lite längre. De som inte har någon att dela hushållsarbetet med, som inte har någon att diskutera barnomsorg med och som aldrig har någon som kan hjälpa till med att bära barnet när det sprutar och bilen parkeras helt i den andra änden av parkeringsplatsen.

Helt slitna

är vi kommer hem är jag helt utmattad. Och tiden är bara två! Det är dags för middag och jag kommer inte ens att gå in i hur det gick. Varken resten av dagen. ller söndag.

Utmattad!

Kära alla ensamstående föräldrar. Hur gör du det? Jag böjer i bukten för dig. Jag överlever säkerligen en helg ensam med barnen. Du gör det hela tiden. Jag är från beundran. espekt!

Följ Martes blogg Casakaos. com

ADVERT

Mest populära