För dem som försöker bli gravid, är gravid eller har barn >> Födelse

Theodor var tvungen att gå ut - och snart!

Läkaren stod stilla under lång tid och lyssnade på barnets hjärtslag. Sedan skickade han nette till en extra ultraljud. På skärmen dundrade det lilla hjärtat i 280. Meddelandet från läkarna var klart: nu blir det kejsarsnitt.

Det var ganska normal morgon den 1 september 2010. Jag gick upp, åt frukost och beredde på den lekstid jag hade. 11. 00. ara på en av dessa regelbundna svettkontroller för att leverera urintest, ta blodtryck, etc. åde urin och blodtryck var bara bra. Sedan satt jag på bänken för att höra hjärtslaget av Theodor. Läkaren stod länge och hörde, men han sa ingenting. Slutligen tittade jag på honom och sa: "Så snart det går. Varför slår hjärtat så snabbt?" Han skickade mig tillbaka för att mäta blodsockret. Detta var också trevligt. är jag kom in igen satt han i telefon med sjukhuset. Han skulle skicka in mig för att ta en extra ultraljud bara för att kontrollera att allt var bra.

Jag fick en tid för ett ultraljud vid 14. 00. Jag var nästan säker på att allt var bra, så jag gick därifrån tomhänt till sjukhuset med endast mobiltelefon och plånbok med mig. Jag borde inte vara mamma nu. Termen var inte till 27 oktober. Samboaren plockade upp mig på vägen. Trodde att det var okej han var med.

 På ultraljudsskärmen, såg vi en liten hjärta som galoperte. Vi fick höra att det var som om vår pojke sprang maraton utan stopp, vilket var en mycket stor börda på hans hjärta. Pulsen var 280. Jag kommer ihåg att jag bad dem att vända på skärmen - det var synd att se.

Två läkare plockades upp för att se och döma. Vi tog snabbt in i rummet. Klockan 14: 30 fick vi meddelandet: ". Pojken måste vara ute - och snabb Oprasjonstuen förbereds nu"

Läs alla födelse berättelser

 Jag var i chock och kunde varken tala eller gråta . llt var bara dimma. Men jag kommer ihåg att tänka, "u dör vi båda." Jag var livrädd. Jag var så rädd att jag bad om anestesi. Jag skulle gå bort från allt verkligen. Men det var en större risk, så det var faktiskt uteslutet. Jag fick höra. Jag är väldigt glad idag - att jag tog med inlösen.

Luras in i operahuset, kände att allt var bara en film. Jag låg där, människor som stod i rad och en rad ljusstakar överallt. ord täckt med olika instrument. Vem var alla människor? "Varför så många?" Jag frågade. "Vi har ringt ett hjärteam. Vi är rädda att det kan vara hjärtsvikt." llting bara svärtat till.

Läs allt om kejsarsnitt

jag minns är mycket sjuk under inlösen och kände att jag var på väg att slå med. llt det psykiska tog över mig kände jag.

Då kom skriet. n "stor" kejsare av 2890 och 45 cm föddes, precis vid 15:04. ndast nu kom tårarna. Glatt i stort sett till min partner som stod över mig med en kall trasa som rivit hans tårar också. Vi blev äntligen föräldrar.

Little Theodor med CPP. Foto: Privat

 De försvann omedelbart med Theodor. Han behövde andningshjälp, så han satte intensiv i inkubatorn och han var ansluten till CPP. Jag låg hjälplöst ensam på operationsbordet utan vår efterlängtade prins. tt jag var den sista att se och ta på min egen pojke sårad. Men det var bäst. Han behövde hjälp, en hjälp som jag inte kunde ge honom.

Tre timmar var jag på kontoret för självständighet. Det var tre väldigt långa timmar. Trött och nörd vid morfinen. Men sen blev jag äntligen lurad till Theodor. Där hälsades jag av en liten prins som såg ut som en ballong. Han var så full av vatten som jag trodde, "u knäcker han när som helst". Där låg han i en glasbur ansluten ledningar. Det såg så dramatiskt ut. Det värsta var att vår pojke skrek och jag var tvungen att sitta och titta på min mamma.

 Dag och natt satt jag bredvid honom och såg och grät. Doppas ibland. Jag undrade vad som var fel. Varför fick jag inga svar? ej, ingen hade några svar att ge. Han kunde inte kissa, så all vätska samlades i hans kropp. Slutligen började vätskan och försvann på dag tre. Först nu kunde vi se hur vår pojke såg ut - vem han såg ut, etc. Han var så perfekt! Vår prinsessa kom också ut till modern och hans pappa. Det var stort.

Moms på mötesplats. Foto: Privat

På dag fyra tog de av cpape, och Theodor låg i en säng. Han visade stora framsteg. Övergången från inkubatorn till sängen var faktiskt väldigt stor för oss. Det gav oss möjlighet att lära känna vår son.

Theodor hade viss mättnad, men återhämtade sig vanligtvis själv. Ibland behövde han lite hjälp.

fter tio dagar med intensiv och fyra dagar på barnavdelningen kom slutligen dagen - 14 september 2010. Vi borde komma hem. Vi gick över korridoren med våra huvuden väl uppvuxna och kände mig så lyckliga, så galen. jut av det nya livet som väntade oss med vår lilla skatt. aturligtvis var han förstås världens finaste skatt.

 Vad som hänt har inget svar. Theodor kände helt enkelt inte bra i magen. Han ville gå ut. Hjärtat var bara bra. Crazy om möjligheten Jag tackar högre befogenheter eftersom jag av misstag hade en normal lekstid denna dag.

Vi har varit på sjukhuset två gånger efteråt. ågra nätter till erövring av hans andetag, efter några otäcka episoder där han blev blå om hans mun och tunga. Och en gång på grund av gulsot som aldrig skulle försvinna. Vi kontrollerade dubbelt de saker som de misstänkte som vattenhuvud, leversjukdom och hans höfter mättes.Men efter flera kontroller var det också bra. Sjukgymnastik han stannade strax innan han fyllde en.

Det var en bra affär för det första året. Men det dör inte, ja det blir starkare. Jammen, det tycker jag är rätt.

Färsk och fin liten kille. Här 14 månader gammal. Foto: Privat

Vi känner oss som världens lyckligaste. Jag har ett sjukhusskräck! Det tror jag har botats ...

Idag är Theodor 20 månader. n upptagen charmare som inte lärde sig att gå för länge sedan. Så nu lever den i världen.

Tack för att du tog dig tid att läsa min historia.

Hälsningar nnette och Theodor

Läs allt om födseln

Läs om kejsarsnitt

Läs om barns utveckling månad för månad

ADVERT

Mest populära