För dem som försöker bli gravid, är gravid eller har barn >> Bebis

Var mamma - ensam

Först efter tre misslyckade IVF-försök, och bryta med sin flickvän, Karen gravid. Men då skulle inte mer vara en far.

Karen var 39 när hon träffade Jan. Hon var mycket förtjust i barn, men det var inte högst upp på Jans önskelista. Han var några år äldre än Karen och hade redan två barn som kom in i tonåren.

- Även om han verkligen inte ville ha barn, sa han ok. Han skulle vilja vänta lite, men jag skulle börja testet så snart som möjligt. Jag visste att jag inte var längre, säger Karen. åde hon och andra som nämns i artikeln har fått nya namn för familjens skull.

 Förmån att vara en vuxen mamma?



Tre månader efter att de hade påbörjat provet var det fortfarande ingen spridning i magen. ftersom Karen själv är en gynekolog visste hon vilka möjligheter hon blev gravid. Hon kontaktade därför ganska snabbt blev en fertilitetsklinik, och några månader senare, Karen och Jan började med sin första IVF försök.

- Vi hade tre försök men blev inte gravida på någon av dem. På kliniken berättade de för mig att de inte kunde hjälpa mig mer än naturen själv så vi slutade där, sa Karen.

 llt om artificiell insemination



ästa år var det en hel del käbbel. Varje liten sak blåses ut av proportioner. Jan blev arbetslös och Karen blev inte gravid. Det slutade med Jan att flytta ut. Paret trodde att de fortfarande kunde träffas, men kanske skulle det fungera bättre om de bodde separat.



Men förra hösten, vad hon tyckte var omöjligt. 42 år gammal stod hon plötsligt med ett positivt graviditetstest i handen. Och ett år efter att hon hade gett upp barnprojektet. Karen var otroligt glad, men Jan kände sig lite lurad.

- ftersom jag inte kunde bli gravid, hade vi oskyddad sex. Men det skulle inte vara ett barn av detta. Jan menade att, som gynekolog, borde jag ha vetat bättre, säger Karen.

bort var aldrig ett alternativ för Karen, hon ville behålla barnet. Jan berättade för henne att det var hennes val, men att han inte skulle vara där för henne. Han ville inte delta i detta.

- Jag försökte ta med honom flera gånger - för barnets skull. Vi blev arg på varandra, och det blev obekväma varje gång det fanns ett barn. tt tag tyckte han att det var bäst om han aldrig slog sitt barn. Senare gick det lite bättre, och han insåg att han kanske var lite, säger Karen.

 Gravid - vad nu?



är Karen äntligen blev gravid, var det en långvarig dröm som kom i uppfyllelse. Lusten att vara en mamma hade varit intensiv i åtta år. Ändå hade hon liten tro på det goda resultatet.

- Det ögonblick jag stod med positiva graviditetstest i min hand var magisk. Jag tyckte om det och trodde att jag kunde ha det här minnet ändå. Samma sak hände när jag var på min första ultraljud i vecka sex. Då tyckte jag att det var bra att de hittade något på skärmen, så jag skulle ha känt att det var ett litet liv i början, säger Karen.

Så hon tog en dag i taget. I vecka 12 fick hon en halsskärm för att se om barnet hade större risk att få ner. I vecka 16 tog hon ett fostertest.

- Jag var väldigt rädd. ädd för något fel med barnet och rädd att fostertestet kan leda till abort. Men en flickvän följde mig, och då kände jag mig trygg, säger Karen.

Karen hade inget att frukta. Den lilla i magen var helt frisk.

- Jag var jublande glad. Och vid den vanliga ultraljuden lärde jag mig att barnet var en liten pojke, säger Karen.

 Vad är ett fostertest?



Svärdet gick bra. Och när födelsen började gick Jan och såg sin son komma till världen.

- llt tycktes gå väldigt bra. Men en timme efter min födelse kände jag mig så obekväm när min son kom till min mage med mitt knä. De som var närvarande sa att det inte fanns någon om att ha en baby i magen, men jag insisterade på att någon fick ta honom, säger Karen.

Så småningom var hon så dålig att hon nästan krypade på golvet.

- Smärtan var helt annorlunda än upplopp, men ingen visste vad det var. ara timmar före födseln togs prover på grund av att man misstänkte graviditetsförgiftning. lodtrycket var lite högt, men proven var bra. De undrade också om det kunde vara gallstenar. Tre timmar senare, medan jag låg ensam, fick jag kramper och blev väldigt sjuk, säger Karen.

 Graviditetsförgiftning



I fem dagar var Karen i en intensivvårdsenhet. jurarna fungerade inte längre, och fyra gånger hade Karen dialys. Hon hade också problem med att absorbera syre i blodet och fick 5 liter syre på masken. Hon fick också tömma mycket vätska från lungorna. Det visade sig att Karen hade fått HLLP, vilket är en allvarlig form av graviditetsförgiftning vilket medför stor risk för komplikationer hos mamman.

- Jan hjälpte med vår son de första dagarna medan jag var på intensiv. Men när jag var bortkopplad från andningsgasen och flyttad till kvinnokliniken var han inte längre med. n vän hjälpte mig med vår pojke de närmaste två veckorna, säger Karen.



fter nästan tre veckor på sjukhus kunde Karen resa hem med Little nders. Fylld av sorg över den lilla bebisen, men som svärmor.

- nders är det bästa som har hänt med mig. Han kom som ett litet mirakel. Jag tycker så mycket att jag vill ge honom en lika bra start som han skulle ha haft om han hade haft båda sina föräldrar runt. Jag ville alltid ha en familj och hade för avsikt att inte vara ensamstående. Men om det här är vad livet ger mig, tackar jag, säger Karen.

- Hur handlar Jan om nders?

- Han erkänner att nders är hans son och han är stolt över honom. De är mycket lika. Och även om Jan har varit arg är det ingen tvekan om att han älskar nders. Ändå önskar jag att han hade varit där för nders skull. ftersom det inte finns mycket åtgärd. Även om han träffar nders, är vi inte en familj. Det är den mest besvärliga tanken, säger Karen.

 Gravid mot människans vilja



Hon berättar för Jan att hans son ser 2-3 timmar om veckan.

- Han vill ha en semester med nders, men det har inte varit någon lättnad för mig. Det har tagit sig tid att komma tillbaka till kullarna igen efter sjukdomen, så det skulle vara bra med lite hjälp, säger Karen.

är nders var bara några veckor gammal, hade Karen plötsligt blodtryckssänkning, faller i golvet medan han håller nders. är hon kom till henne igen låg han långt ifrån henne, och Karen räddades. Vad händer om den lilla bebisen nu har hjärnskador eller dog av henne?

- Jag panikade, men nders skrek - och det gick bra. Men jag ringde Jan och stannade hos oss några timmar. På kvällen lämnade han mig igen, även om blodtrycket var lika illa som tidigare. Inte heller frågade Jan mig hur man ska hantera mig, säger Karen.

 tt vara ensamstående



Hon tycker att det kan finnas mer kontakt mellan far och son när nders blir äldre och de kan hitta saker tillsammans.

- Men just nu tror jag inte att nders saknar något, nu är det mamma som är viktigast. Jag gillar den lilla pojken och har en charmig personlighet. Jag är så bra som jag kan få den. Vi lever väldigt barnvänliga, jag har en bra inkomst och längtar inte efter ett fritt liv. Jag kan sitta ensam och titta på TV utan att jag tycker att det är dumt, säger hon.

Men samtidigt känner hon sig lite skam.

- Du måste vara tre i en familj. Jag är lite blyg att jag valde det sätt jag gjorde efter att ha väntat så länge på att få barn. Jag borde förstå att detta kan vara fallet. Men vem vet kanske det blir en man i våra liv så småningom. nnars kom det som ett mirakel, så kanske det kan hända också, säger hon.

Läs mer spännande läsrapporter

 llt om graviditet

 llt om barnet

ADVERT

Mest populära